Tog världen till Strömstad!
Främmande språk kommer snart att talas på stadens gator, caféer och restauranger. Maktens blickar i Stockholm är vända mot väster. En jätte av betong och stål ska resa sig mellan kobbar och skär. Men än så länge ligger Kebal och Kålvik kav lugn. Det är slutet av 60-talet och Strömstad är fortfarande bara en liten avkrok i Sverige.
Tiden för flanerande kurortsgäster är förbi. Strömstad har vänt blad och försöker bli en modern småstad. Nya krav på bostäder ställs och möts i sakta mak. Slotteberget och Rådhusberget erbjuder hem för framtiden, det gamla byts mot det nya. Staden har arbete att erbjuda i centralt belägna fabriker och fiskeindustrin mättar många av stadens munnar. Men det räcker inte. Staden och kommunen kämpar mot en ständig avfolkning av bygden och Strömstad är i statens ögon en problemkommun. Men bakom knuten väntar en vändning, och inget kommer bli som förr.
Strömstad är en unik plats!
Strömstad blev i början av 70-talet intressant ur ett riksperspektiv och en känsla av Klondike rådde bakom kulisserna. Det visade sig att Strömstad bedömdes ha utmärkta förutsättningar för att bygga “off shore” plattformar för olje- och gasindustrin. Vid en nationell inventering hade krav på djuphamn och närhet till infrastruktur visat sig särskilt fördelaktiga i Kålvik vid norra kommungränsen. Området passade som hand i handsken för ett stort industriellt utvecklingsprojekt; Skanska skulle tillsammans med det franska off shore-företaget Doris, på rekordtid projektera och bygga en oljeplattform i betong. Strömstad var den enda platsen i Sverige lämpligt för detta uppdrag.
Beslut måste fattas
Ett projekt värt 250 000 000 kr, i dagens valuta räknat cirka 1,5 miljarder, var inget som skulle gå förlorat. På sex månader skulle förslag gå till handling och många led i maktens hierarki hoppas över. Den vanlige Strömstadsbon hade förmodligen knappt tid att reflektera innan spaden sattes i backen. Det sägs att en ovanlig enighet rådde mellan beslutsfattarna i Strömstads stadshus, och med ett stort mått mod, tur och framåtanda gick allt i lås. I mitten av mars 1975 kunde Strömstad och Skanska andas ut, förprojekteringen var ej förgäves. Rubriken på förstasidan av lokaltidningen löd “PLATTFORMEN SÄKRAD”. En betongplattform som mäter 101 meter i diameter, är 125 meter hög och med en vikt på 250 000 ton skulle byggas i Strömstad. Bottendelen skulle byggas i den uppdämda Kebalviken inne i staden och resten i Kålvik, plattformen skulle sedan bogserats ut till Friggfältet i Nordsjön.
En spännande tid
Projektet satte genast sin prägel på Strömstad. 1000 arbetare och tjänstemän från 50 länder skulle inackorderas. Armerare, ingenjörer, formsättare, kranförare, dykare och grovarbetare. I alla sängar som gick att hyra placerades arbetare och tjänstemän. Arbetarbostäder byggdes både i Kebal och i Kålvik, semesterbyar kontrakterades, skeppet M/S Koster förtöjde i hamnen och huserade 60-talet anställda. Även många Strömstadsbor ställde i ordning rum och stugor till arbetarbostäder. Överallt i staden rådde företagsamhet. Arbetare skulle förses med mat, service och nöjen.
Restauranger och caféer öppnades och nya företag startades. Arbetsförmedlingen jobbade febrilt med att tillsätta och utbilda det till synes oändliga behovet av arbetare som projektet krävde. Betongbilarna körde 24 timmar om dygnet, hammarslag ekade i natten, aldrig stod bygget still. Skanska-Doris förde invånarna samman i ett projekt som mer eller mindre berörde alla i kommunen. Många Strömstadsbor upplevde detta som en kul och spännande tid. I danslokalerna spelade orkestrarna, fest rådde under ledigheterna och många träffade sin blivande make eller maka efter ett trevande “får jag lov”. Det var en tid då allt var möjligt och framtiden var ljus. Efter den ovanligt fina sommaren 1975 rapporterade turistbyrån i Strömstad över 70 000 övernattningar och menade att det var den bästa sommaren någonsin.
Vinden hade vänt, och för första gången på årtionden noterades en folkökning. Strömstad var ett samtalsämne i de finaste rummen i maktens korridorer. Kommunen hade nu stor potential och utvecklingsmöjligheter. Staden fick en förändrad karta.
Ny småbåtshamn ritades, nya vägar drogs, och projektering av Ringvägen med bro över Strömsvattnet påskyndades. Skanska började bygga bostadsområden i Bojardalen och projekterade för 300 hus och 150 lägenheter. Kommunalrådsordförande Torsten Torstensson tog leende det första skop-taget med grävmaskinen. Stadens ekonomi blomstrade.
Avtryck
Men allt gott har ett slut. Plattformen blev färdig på försommaren 1976, och när vädret tillät, drog några av Europas starkaste bogserbåtar ut den till havs. Lika snabbt som allt dragit igång var det över, på 15 månader hade jätten dag för dag rest sig, men nu var den borta. Det blev bara en plattform, konjunkturen svängde och nästa kontrakt roddes aldrig iland. Likt många andra byggen packade man ihop sina verktyg och drog vidare, de sammansvetsade arbetslagen spreds för vinden. Plattformsprojektet och dess arbetare lämnade många bestående avtryck. Ekonomin hade fått en skjuts, många hitflyttade arbetare slog rot och stannade kvar, vägar var dragna och bostadsområden upprättade.
De Strömstadsbor som fått utbildning av Skanska hade nu nya jobbmöjligheter. Strömstad hade fått en injektion av världen utanför kommunens gränser då vi för en kort tid var en internationell arbetsplats på en internationell marknad. Staden hade klivit över tröskeln till framtiden, och dess prövningar skulle mötas iklädd en ny världsvan kostym.
Allihopa är en tidning från Strömstads kommun som kommer ut två gånger per år. Målsättningen är att stärka, överraska och visa fram allt det som gör Strömstad till Strömstad.
Fler allihopa kan läsas på kommunens webb: www.stromstad.se/allihopa
Repportage ur: Allihopa nummer 1 / 2018
Foton: Inge Lundberg
Källor: Strömstad – Så formades staden
STNB 1975 – 1976
Anställda vid projektet